We are gathered here today to witness...

... ja, w00t?
Humm... på sätt och vis kommer en liten del att försvinna på söndag. Känns sorgligt redan nu. Men har ju inte mycket till val, eller hur? Mycket som går runt i min hjärna just nu, och har gjort det sen igårkväll när jag kom hem från Tove. Det slutade med att jag släckte ner rummet och satte på en playlist med de sorgligaste låtarna jag har. Och somnade. Ovanpå täcket i min morgonrock med huvudet i min böl-filt. Iofs var nog klockan 3 vid det laget. Började dessutom smågråta påväg till skolan idag. Snacka om känslomässigt rubbad. Men på söndag så får det vara nog med det. Det går inte att ha det såhär helt enkelt. Det måste få ett slut. Hur gärna jag än vill att det ska göra ALLT annat än ta slut. Tu me mangues. Men det var du som lät mig gå.

Jag är ett vittne av att natten är hård.
Det är såhär man ser ut när sömnen svår.
Det är väl skönt, jag lägger orden i din mun
om nånting trasigt och förstört
om något slitet och ensam
Jag älskar dagen och de självklara skratten

Om 6 timmar ska jag upp, senast. Dessutom ska jag packa och röja undan efter kvällens bravader.
Jag + Ragz + Erik x 2
Godis + Pizza + Coca cola
Massa gloende på tv + jag goes massös-slav
Höjdpunkt: Ragz får damp på pizzerian.
AAAAKTA PUNGEN! (ehm, ja.)

Och att lura mig är lätt
Fastän du har fel så fick du rätt
Jag är dömd och du är förlåten
du slog dej och jag gråter
Och ingenting förändras än
Inget växer och ingen bryr sig men
du undrar om allt är värt
och att stanna här en liten stund
bara att sova i ett annat rum
Och att aldrig mer komma tillbaks.


På återseende på söndag kväll, vid nio-tio tiden. Men SMSa och ring mej förfan innan dess!