brustna hjärtans höst

I woke up early this morning around 4 a.m.
With the moon shining bright as headlights on the interstate
I pulled the covers over my head and tried to catch some sleep
But thoughts of us kept keeping me awake

I went out walking, trying to clear my head
I tried to sweep out all the ruins that my emotions left
I guess I'm feeling just a little tired of this
And all the baggage that seems to still exist
It seems the only blessing I have left to my name
Is not knowing what we could have been
What we should have been.

Idag var det en grad kallt när jag cyklade till skolan. Jag frös som en träskgnu tills det att jag kom till allégatan efter rondellen. Jag tänkte på dej och så plötsligt mindes jag hur din röst låter. För en liten stund frös jag inte det minsta, dvs. fram till dess att jag kom in på min fransklektion. Tiden gick förvånansvärt snabbt och sen var det dags för geografiprov. Som gick käpprätt åt helvete. Jag hade missat en sida. På den sidan var det två frågor värda 8 poäng. Aj aj aj. Sen mådde jag piss. Mådde illa, hade ont i huvet, lite dizzy och frös som en träskgnu trots att jag hade tre tröjor och halsduk. Nästa lektion var idrott så det funkade helt enkelt inte. Så nu är jag hemma, men klockan fyra ska jag till Kino för att se film på franskan. Se mig. Ingen aning om vad den handlar om. We'll see.


Det var du som lät mig gå