Kiss me

Om man skriver ditt namn om och om igen på miniräknaren blir det två tomma rutor. Men trots att jag fortfarande gör sånna saker börjar trycket lätta lite. Du är inte riktigt överallt längre. Iallafall nu när allt är lugnt. Det är nämnligen väldigt enkelt att inte tänka på det dåliga när allt annat är bra och trots allt verkar ordna sej. Det vore däremot en lögn att påstå att jag inte tänker mycket på dej, för det gör jag.
Men en dag försvinner du ur mina ögon som en svår och jobbig grej...

Så var det med det. Mitt historiearbete är inlämnat nu. Fy fan va det sög. Men men, det får vara som det är. Och annars får det gå. Logiskt? Nej.
Idag var jag aktiv på franskan. Iaf mer aktiv än vanligt. Jag och Alex satt nämnligen precis i mitten på mittenraden utan nån framför oss så vi kunde inte direkt snacka. Iofs hade vi skrivande konversation, men jag koncentrerade mig iaf bitvis. På lunchen sen satt jag, Elin, Kristin och Ulrika (tyvärr också Paulina...urka) och diskuterade extremt seriösa och äckliga grejer, typ pälsindustrin. Fan att hon heter Elin förresten, för hon är trevlig. Min plan var annars att aktivt hata alla som heter Elin. Det sket sig direkt och det var nog bra, för det var en väldigt omogen plan.
Det är seriöst bara bara bara jag som skriver här. Mesigt av er andra faktiskt.