Idag kändes allt lite bättre. Sammanhållningen i klassen är bättre, och tjejerna har lugnat ner sig lite. Fått två kompisar från Veberöd, hahaha, Alex och Fredrik, tack vare dem överlevde jag fransklektionen. Alex är kommunist och lyssnar på kent, men han är trevlig ändå. Har typ 15 kentare i min klass, och minst lika många converse. Jeeeez. Jag har bara unga lärare, och två är typ bögar :D. Min musiklärare Staffan sa: Oh my gosh! Och min svensklärare (Bondes läslista hahahaha) pratade så sjukt fjolligt, men han verkade bra iallafall. Hade Jojjo varit på min historialektion hade jag garvat ihjäl mig när min jobbiga lärare satte igång harpmusik med fransk fjollsång (taget från Bröderna Lejonhjärta) för att inleda lektionen. HAHA!

Efter skolan var Ragnvi här och samtalade med mej, vilket var ytterst trevligt, men sen fick jag mycket bråttom att städa mitt rum, skulle ju in till MF! Eftersom alla mesar bangade så åkte jag in med min enda omesiga kompis, Tove, men det var väldigt trevligt det med :)! Tittade på Soundtrack of our lives, sångaren hade ngn sorts skrud, haha, och sen, FY PÅ OSS, gick vi till BK. Det spöregnade, så vi ville inte äta utomhus. Sen gick vi och lyssnade på Looptroop, faktiskt ganska bra, trodde inte jag gillade sån musik, men tydligen. Tove haltade genom halva Malmö som mer eller mindre ett retard, och tillslut gick vi armkrok för att hon skulle kunna stödja sig på mej. "Jag ser ut som din gamla mormor nu! Eller fulla kompis... ELLER! Din fulla gamla mormor hahaha". Gjorde bort mig smått på perrongen sen när vi träffade person X. Kände inte alls igen X när X sa Hej Challan, så självklart slutade det med att jag överkompenserade, preciiis som vanligt. Usch, jag är så pinsam! Sen kläcker Tove en av dagens roligaste kommentarer: "Ååååååh vilket fint hus! Så fint upplyst och en massa glasfönster" - Ehrm Tove, det där är Slakthuset. THE END. Fast det fick jag inte berätta egentligen. Påväg in till Malmö satt vi mellan två kupéer och diskuterar det faktum att Oliver och Sebastian är kompisar. Då upptäcker vi att en kille, fruktansvärt lik S sitter precis vid dörren i kupéen bredvid. Tove får total panik och säger med klar röst något i stil med "Alltså, jag känner två oliver och två sebastian, ganska konstigt egentligen, bla bla bla" Men, självklart var det inte Sebastian, vilket gjorde situationen väldigt komisk.
På måndag ska jag få veta min ensemble, och spela mamma-pappa för hela klassen. Jag fixar inte bastrumman.
Klockan är mycket nu, det är ju faktiskt en dag imorgon också om jag ska leka mogen. Förresten, igår kom jag på en sak!:
Man säger ju att hoppet är det sista som dör, och sålänge det finns hopp kommer man bli besviken.

Och.
Ska man göra något så ska det göras ordentligt. Ska jag sova så ska jag sova länge, annars inte alls. Jag är verkligen perfektionist ända in i benmärgen, antingen gör man det till max eller så gör man inte det alls. Humm.


Godnatt!