Klyschigt scenario:
Ensam i huset, det regnar och det är mörkt ute, ligger på soffan med hunden i knät, känner mig ganska moloken. Då sätter itunes igång AAAAALL BY MYSEEEEELF.

Askungen scenario:
Det var en gång två flickor som en solig dag i mitten av september var på väg hem på sina cyklar och passerar precis Skomakaregatan. En av flickorna har skoskav av sina gyllene (=gula) skor och bestämmer sig för att ta av dem, för vem behöver skor när man cyklar? Men hon slinter, och tappar skon ner på gatan. Hon bromsar för att lugnt gå av cykeln och plocka upp skon. Till sin stora skräck upptäcker hon att hon inte är ensam på gatan, för bakom henne, på gågatan, kommer en bil (ska motsvara pumpan eller kanske prinsen, inte riktigt bestämt mej ännu) och underviker att köra över de dyra exklusiva skorna (65 kr från New look). Bilen bromsar in och ur stiger en stilig prins (=asgarvande yngling/student i 25 års åldern) som leende (=dubbelvikt av skratt) plockar upp skon och räcker den till flickan, som i sin tur ler lite nervös, tackar och trippar bort till sin cykel, som ligger vält på trottoaren. Och så levde flickan lycklig i alla sina dar, med sin sko. Om hon har skoskav av dem än? Ja, det återstår att se.
THE END

Jag har inget liv. Eller jo! Det har jag nästan. Idag gjorde jag först noll fram till klockan typ tre, då jag åkte ner till stan med Jojjo. Där träffade vi först min syster (jag hade Talis kofta på mej) som skriker "STOOOOOOOOOOOOPP". Sen träffar vi Ragnvi också. Och Rasmus-nalle. Och som Joker kommer även Frida in i spelet, med sin nya skitsnygga frisyr! Så, vi satt i Botan, läste ELLE, skröt, drack "Två caffe latte, to go" från Coffee point och lite annat. Ytterst trevligt. "Smittar cancer?" Mitt i allt så ringer min mobil, för typ 3 gången. Dolt nummer är vanligen min mamma så jag svarar kort och gott: Hallåååe? Det var inte min mamma, det var Olga i min klass. Det är tydligen parkfest i Botan ikväll klockan åtta. SUUUUPA. Hahah, och sen skulle kanske alla hem till Jesper. Nej, jag ska inte gå, även om jag blev väldigt glad att de faktiskt ringde mej. Frågan är hur de fick tag i mitt nummer... Eniro? Ambitiöst.
Förresten har min lugg nästan växt ut helt nu :)