Jag är en orolig själ
i ett alltför invecklat system,
som är så skickligt skapat att ingen vet några svar.
Min hjärna vill bry sig men orkar inte tänka klart.
Jag vill så väldigt mycket men ingenting blir av.

Var är muteknappen?

Och plötsligt känns våren oändligt långt borta. Hösten breder ut sig och jag har ingen aning vart jag ska ta vägen.

I egenskap av min egna värsta fiende så ska jag slappa taget nu. Jag ska våga våga. Ta det som det kommer, för jag är trött på att hålla emot. Time for a swandive.

Godnatt