"Enda anledningen att du tillåter dig att tycka om S är för att du vet att det aldrig kommer bli något. Du kommer aldrig behöva ta konsekvenserna och det är bara lite på skoj. Och du vet att han aldrig kommer krossa ditt hjärta" - Tove
Jag hatar när folk har rätt om mej. För det är jävligt sant. Det finns hur många killar som helst i min "närhet" som jag mycket väl skulle kunna falla för, utan problem, men jag sätter stopp innan det hinner gå så långt. Det är mycket enklare på så vis. Visst, det resulterar i att jag är ensam, men det är iallafall bättre än att bli avvisad. Bättre att inte vara med i leken alls, än att ge sig in i den och förlora. Om och om igen- Jag tror helt enkelt inte jag skulle klara av det. Jag hatar att bli avvisad och känna mig påträngade, så jag väljer att stå över istället. Snacka om att välja den enkla vägen. Jag tänker för ett par dar sen att jag skulle släppa taget, jag skulle verkligen ta steget ut och våga. Men redan i början tog det i mot, saker kom i vägen, och jag insåg endel saker. Så nej. Och nu måste jag samla styrka, och om ett par månader så ska jag försöka igen. Kanske.

And what about the girl who ran?
She ran so far away, she could never find her way back home again.
She tripped and fell and broke her heart.
And now the only thing she does well is fall apart.