Mina insomningsproblem är värre än vanligt. Varje gång jag släcker ljuset börjar mina tankar skena som aldrig förr, för det är då jag inte har något annat val än att tänka, för det enda som finns kvar är mina tankar. Och vad ska jag tänka på? Kan inte tänka på skolan, jag får ångest. Och det som alltid kommer upp, och som är de tankar som skenar mest, är de på S. Men jag kan inte tänka på honom, det är inte normalt och jag har ingen som helst anledning att göra det, jag känner honom inte. Det är just därför det är så farligt att börja tänka, risken att jag ska börja bygga upp bilder eller fantasier är för stor, och sånna fantasier kan sluta riktigt riktigt illa, det är det fler än jag som vet. Det är konstigt ändå, det står still i min hjärna samtidigt som allt går runt, runt, runt. Sen börjar jag tänka på att jag är rädd också, försöker förstå varför och vad jag är rädd för egentligen, men då blir jag bara ännu mer rädd. För något jag inte har någon aning om vad det är. Jag varken tror eller förväntar mig att det ska bli något överhuvud taget, men jag kan erkänna att det är det jag vill, iallafall just nu. But then again, hur kan jag vilja ha något jag inte vet vad det är? Snacka om att köpa grisen i säcken. Eller så är det väl så enkelt att jag inte var tillräckligt snabb att hindra fantasierna, och nu är det försent, de har redan gjort sig hemmastadgade. Och varför blir jag så ledsen när jag tänker på honom? Hur kan jag vara ledsen över något jag aldrig haft, vet vad det är eller vad jag missat? Jag har så jävla många frågor och jag vet varken hur eller ens om jag någonsin kommer få svaren, och det är kanske det som gör mig ledsen. Vad fan håller jag på med? Varför måste jag vara så löjlig och alltid, alltid överdriva? Det kan inte fortsätta såhär...

Time and time again - Stretch Princess / Mr. Curiousity - Jason Mraz