Hade jag använt mig av playlist hade den nog sett ut ungefär följande just nu:

The blowers daughter - Damien Rice
Fool's corner - Saybia
Rescue Blues - Ryan Adams
Ever fallen in love - Pete Yorn
All in all - Lifehouse
Bad news - The Eels
Old soul song - Bright Eyes

Tror nästan jag blivit lite brun idag, och faktiskt inte alls röd, vad jag vet än så länge. Obehagligt trött, helt utan anledning.
Det stavas Tzaziki, det läste jag när jag tog ut mjölken till mitt te ur kylskåpet. Aj aj aj, intressepilar. Nu ska jag berätta en lite historia om vad som hände när jag gjorde te:

Jag blev plötsligt enormt sugen på äpplen och vände mig om mot frukskålen. Och där låg han och blänkte (hrm...) i spotlightens ljus, ganska liten och gul-röd. The chosen one, the one and the only, ensam bland alla kiwisar. Fast den här lilla anekdoten slutar sorgligt, jag åt upp honom och han visade sig vara ganska äcklig och lite smått rutten i mitten.

Intressant va? Ungefär lika intressant som att ett pågatåg går med en topphastighet på cirkum 150 km / h. Och en inch är 2,5 cm. Det lärde jag mig TV shop i förmiddags. Och så förstås, att le motverkar kräkreflexen.